Den 12 december bjöd föreningen för lokal Unesco-samverkan Sverige (LUCS) och Malmö stad in till en lunchträff. Viktiga inspel om arbete mot rasismer varvades med mingel och utbyten mellan deltagarna.
Amani Loubani, ordförande i LUCS och kommunalråd med ansvar för demokrati och mänskliga rättigheter i Malmö stad, öppnade träffen med en lägesbild av samtidens utmaningar. Hur avstånden mellan människor växer och den osäkerhet dessa gap för med sig. Hur den bristande tilliten kan utnyttjas. Om hur viktigt det är att vi möts, och bygger motkraft till de som vill splittra.
Leif Magnusson, verksamhetsledare LUCS, lyfte vikten av att förstå platsens betydelse i arbetet mot rasismer, och underströk hur LUCS ser värdet av att hämta och föra samman kunskap från olika sfärer i samhället när vi ska göra konkreta handlingar.
En positiv ton om att det går att vända en negativ utveckling sattes när årets LUCS-pris delades ut. Priset gick till Amina Agbere, volontär och ordförande i Kvinnojouren Lund, för sitt arbete för barns rättigheter och mot våld i nära relationer. Amina delade sedan med sig om sin egen resa, från att själv ha önskat hjälp att komma undan våld i nära relation till att nu arbeta med att kämpa för andra.
Hur tar vi hand om vår mångfald? frågade Jonas Alwall, från Urbana studier på Malmö Universitet. Han pratade om en samling av olika rasismer där såväl antimuslimsk rasism som bland annat antisemitism och antiziganism ingår. Vi alla, oavsett vilken sektor vi är i, behöver jobba mot alla dessa former av rasismer. Här finns ett ömsesidigt kunskapsbehov mellan olika grupper.
Fredrik Hemmensjö och Anna Lorentz, rektorer på Malmö latinskola och Pauliskolan, arbetar konkret mot antimuslimsk rasism och antisemitism i sina skolor. Genom att arrangera hågkomstresor till Auschwitz och Srebrenica skapar de utrymme för viktiga samtal.
Anjali Haryana från Malmö mot diskriminering pratade om hur vi kan ta de svåra samtalen, om exempelvis religion, i vår vardag. Även om det uppstår friktion i dessa samtal så är den friktionen en viktig del av att mötas, menade hon.
Trots dess allvarliga innehåll var det många som också uttryckte glädje över att samlas och prata om dessa frågor! En känsla som också fångades i Anjali Haryanas dikt, som avslutas med: ”Breath by breath, we rise into collective action”
コメント