Vad är ditt bästa eller starkaste minne från din tid som styrelsemedlem i LUCS?
Ett fint minne är från tiden när idén till LUCS föddes. Det var sent på kvällen i Bologna efter ECCAR:s årsmöte. ECCAR = UNESCO:s Europeiska koalition av städer mot rasism. Flera från Sverige/Botkyrka hade samlats för en sen middag.
Vi hade under årsmötet fått reda på att Barcelona hade ett lokalt UNESCO-samarbete. Vi lekte med idén – varför inte ett lokalt samarbete i Sverige som kan dra ihop kommuner, forskare och det civila samhället? Nu, flera år senare, sitter vi här med LUCS. Det känns bra.
Ett annat bra minne är att LUCS-priset har tilldelats två pristagare som jag har nominerat:
2021 års LUCS-pristagare Bernardita Núñez verksamhetsledare på Terrafem som tilldelades priset för hennes insatser för utsatta kvinnor, oavsett bakgrund.
2017 års LUCS-pristagare Rami Al-Khamisi, juriststudent, för sin rapport ”rörelsejuridik” som inspirerar studenter och jurister till ett samhällskritiskt perspektiv och till att arbeta för tillgång till rättvisa och juridisk rådgivning för underprivilegierade grupper.
Därutöver måste jag nämna boken som jag skrev i LUCS regi – Lika rätt! Ställ krav på kommunen. Framsidan tydliggör problembilden. Och boken innehåller konkreta idéer om hur kommuner kan främja lika rätt som arbetsgivare, serviceleverantör, upphandlare och regelskapare.
Vilken är den svåraste frågan du varit involverad i som styrelsemedlem i LUCS?
Att få ett fokus på lika rättigheter och möjligheter kan vara svårt. En problematik i många sammanhang är indelningen i en hierarki av stuprör, med jämställdhet i förgrunden och därefter etnicitet, religion mm. Samtidigt kan detta missgynna kvinnor eftersom de ofta kan drabbas av diskriminering på andra grunder än kön. Om vi lyfter blicken från stuprören, är min övertygelse att vi kan uppnå ett större genomslag på bredden, vilket också kan leda till att de enskilda stuprören lyfts.
En annan svår fråga är finansiering. Kommuner har bidragit, men det har varit en besvikelse att varken regeringen eller de statliga myndigheterna har sett nödvändigheten och potentialen av LUCS – eller i varje fall något som liknar LUCS. Det är på den lokala nivån som förändringar äger rum, och som tillit till samhället byggs upp eller bryts ner.
Vad tar du med dig från tiden som styrelsemedlem i LUCS?
Att det är oerhört viktigt att samverkan finns mellan forskning, kommun och civilsamhället. Detta kan leda till de lärande exemplen som alla letar efter.
Finns det något som du hade velat förändra som styrelsemedlem i LUCS, vad skulle det vara?
Jag hade önskat mig fler aktiva kommuner. Jag skulle gärna vilja se att nya sätt att knyta ihop civila samhället över kommungränser utvecklades, vilket i sin tur torde leda till ett större utrymme för en kritisk dialog med kommunerna och forskare.
